(Varning: inlägget kan kännas pinsamt o läsa, men var tvungen att uttrycka mig.)

Japp, mitt liv flyger förbi just nu. Precis när man accepterat att det är januari så är det fan mars.
Men det är inte med så stor klagan, utan med ett leende. För det betyder ju att man har kul i livet.
För jag måste ju erkänna att mitt liv är gott. En fast anställning på minst ett år (= minst 13k ut varje månad) på ett jobb jag trivs med. En tvåa, tre misar, massa vinter och en jävligt vacker bokhylla!

Men det jag tänkte kommentera var att en komis snackade om frikort. Dvs om man har en bättre hälft så nämner man ut några som man får ha sex med, om det blir så att man har möjligheten. (personen i fråga är gift och valde mest ut svenska kändisar) Men jag började tänka på mina frikort isf...

Ett problem löses snabbt eftersom många av mina hearts desires inte finns på riktigt (tack tv-spelens värld)

Men mina första tankar var ju ändå, självklart, på hockeyspelare. Främst svenskar... Främst målvakter, Främst svenska målvakter.
Får man ha frikort på en hel yrkeskår? Isf blir det lätt hockeyspelare.
Det är något särskilt med män på skridskor med en klubba i handen. Redo att ge allt för sitt lag, köra över sina motståndare. Och vara ett stort monster i en bur.
Min nästa pojkvän borde idealiskt vara en hockeyspelande nörd, länge än mig, äldre en mig, definitivt starkare än mig (oh hell yeah), och dessutom en hopplös romantiker.
Hur fan hittar man en sådan? Att bara lyckas hitta en kille som älskar hockey och tv-spel är ytters sällsynt. Eller så undviker dom mig.

Nej nu när allt i livet börjar bli uppfixat, tiderna ser ljusa ut. Jag trivs, har de gott, känner mig fattig när jag fåt 5000 kvar på lönen och ändå har 15k på banken (yesh i'm weird).
Så förutom att jag nu bär sorg över hockeysäsongen (ja, man blir ledsen på riktigt när man älskar hockey så mycket) så är jag generellt... lycklig.
Men då kommer mana ju på det där andra som saknas. Allt är upprätt, och då känns det tomt i soffan på kvällen.
Häromdagen kom man hem med tåget i dåligt väder och skulle traska hem sina 20 minuter. Första tanken var "Varför har man inte någon som tycker om en och står med bilen vid stationen och inte vill att jag ska vara ute och gå i sådant väder?"
Jo, jag saknar mig en pojke.

Istället får jag sitta här med mitt Mass Effect 2 och har konstiga tankar om utomjordingar (seriöst, den enda attraktiva mänskliga kille i spelet är Joker)
Är det onormalt och finna Garrus sexig? (I blame the voice, and scars)

Reeaaaargh!
Ja där fick ni läsa lite av mina pinsamma tankar.
Får väll fortsätta kolla på Kanada - USA i OS finalen. 2-0 till Kanada efter 30 min speltid.
Hejjar på Usa får kanada förtjänar att mobbas. (nästan mål till Usa nu bara för det)
[Fast Luongo i mål för Kanada, he's goooood]

Förhoppningsvis får man en tatuering nr man ska till sthlm i slutet av april.
Nån som tatuerat sig i sthlm eller känner till något bra ställe? >.>