JediTc

Hotel Frances i Nya Athen, egentligen var det det andra Nya Athen i galaxen, men kolonin hade blivit så framgångsrik att det helt övertagit namnet. De har till och med byggt upp forna byggnader från det första Athen, det vill säga från det som ligger på jorden, där de gamla grekerna kom ifrån. Hotel Francis var bilden av lyx. 150 våningar högt, flera restauranger, fler betjänter än gäster, de senaste modet inom möblemang, de bästa sängarna, listan kan göras oändligt lång. Kort sagt, hit går endast de som har så mycket pengar att

“I'm afraid that won't work.” The man leaned back in his chair, confident and clearly dissatisfied. Then I'm afraid we won't be doing any business today. The other man seemed not to care of his customers reaction. They were sitting in the restaurant of an expensive hotel. The both of them dressed accordingly. On the table was a device showing a screen, and on top of it were a jet black cube. Now, the one who spoke last reached for the device but the other stopped him. “Wait, wait. I'm not saying the deal is off. I'm saying I won't be paying that amount in advance.” “If you can't pay.” The man patiently st

Martina satt i fönstret och tittade ut över snölandskapet.  Hon lutade huvudet mot glaset och följde rörelserna längs med vägen. Det var Thraine so  kom ridande, hon kunde inte urskilja det men likväl visste hon det. Han var ute nästan varje morgon,  och än så länge hade hon inte haft möjlighet att följa efter honom. Hennes avsky och ovilja, näst intill rädsla, för väggar och stenmurar hade bytts ut till längtan allt eftersom de kom längfe norr ut i landet och vintern kom närmre. Kyla ogillade hon mer än instängdhet. Nu drog hon

She was in on her fifth drink, chillin in Choras Den. For once she’d left her squad mates back at the Normandy. Normally she preferred having people around her while going out, but tonight was different. It just felt like she had to kick back on her own. No familiar faces. No one to call her commander. While she did appreciate the new title of Spectre, it had been a hell of a gear change. Of course her name had been known throughout the Alliance before. Military personnel made a note of her when she arrived on the scene. Even Generals and Admirals knew her name without fault. But being a Spectre brought the attention of the other spec

“Do it.” She confirmed and heard the two shots being fired in rapid succession. “Kind of light on the personal,  wouldn't you say?” Rick noted as they got up to the two downed Batarians. “They're preparing to leave, perhaps they're centered around the landing pad?” Nash suggested. “Rick's right. There should be more people here. And the battle scanner is showing some odd readings. Not all of the life signs here seems to be Batarian. Ken, can you follow us from up there?” “There's a cat walk that seems to be leading to the next room. I'm heading over there now.” “Alright,  you

Eydis fann sig plötsligt på ovanvåningen i ett enkelt rum som hade en säng, ett skrivbord och en stol. Hennes ryggsäck låg på sängen och hon stod ansikte mot ansikte med den äldre kvinnan som hade en knuten hand på höften, märkbart irriterad. "Och du stannar här inne hela natten. Vad du än hör, hur nyfiken du än blir, så stannar du här. Förstått?" Eydis nickade knappt märkbart. Bra. Sa hon och stängde dörren på vägen ut. Eydis förstod knappt vad som hade hänt och hur snabbt det hade gått. Hon satte sig

Eydis tittade försiktigt in genom dörren, men såg inget. Så hon gick närmre och då hörde hon kvinna ropa på henne. “Vad väntar du på! Kom in eller stanna ute, se i alla fall till att stänga dörren. Det är kallt om du inte märkt det!” De rappa orden fick fart på henne och Hon nästan skuttade över tröskeln och slog ingen dörren bakom sig. Hon drog skorna längs med mattan för att dra av snön och så såg hon upp. Det var ett stort rum fyllt av värme och ljus. Vid kortväggen var en stor eldstad som sprakade

Eydis undvek byn med vilje, hon ville inte se bilderna utav sitt förstörda hem igen. Så hon tog sig direkt till bergen,  de höga bergen. Vars toppar sträckte sig så högt mot himmeln att de var täckta med snö året om. Hon tittade upp och tappade hakan. Vem hade trott att de var så... stora? Hon skakade av sig nervositeten och började gå på en stig som ledde upp längs med bergets sida. Det stod nakna träd runtomkring henne. Hon kunde föreställa sig hur det skulle se ut om våren, sommaren och hösten. Så  ånga olika färger

She was in on her fifth drink, chillin in Choras Den. For once she’d left her squad mates back at the Normandy. Normally she preferred having people around her while going out, but tonight was different. It just felt like she had to kick back on her own, and not having anyone around her expecting her to save the galaxy. While she did appreciate the new title of Spectre, it had been a hell of a gear change. Of course her name had been known throughout the Alliance before. Military made a note of her when she arrived on the scene. Even Generals knew her name without fault. But being a Spectre brought the attention of the other species m